You know that feeling when you wake up and want to say, "NOOOOOOOOOO!" That will be tomorrow for me. Yes, it is the big, nasty Swedish presentation. I have a final draft (the last one was pretty much loaded with errors), but I know that I am going to totally freeze up tomorrow. Here is what it looks like:
I dag, ska jag prata på Stafett För Liv. Stafett För Liv, eller bara Stafett, är en promenad. Folk promenerar att befordra pengarna. Alla pengarna befordrade far till Amerikan Cancer Förbunden. Pengarna far till cancer forskning och att hjälpa folk med cancer.
Stafett är speciell därför att det är tolv timmar. Folk promenerar under kvällen och de promenerar i team. Teamen har tio till fjorton folk. Folk byter som promenerar. Stafett starter circa nitton. I början, är det en ceremoni med en anförande. Vi erkänner folk som har cancer. Stafett starter. Circa tjugo, har vi en cermoni heter “Luminaria.” Eftersom det är mörka, vi satte eld på stearinljusar i säckar. Säckar har förnamnen av folk som har cancer och förnamnen av folk avled frän cancer. “Luminaria” är mycket emotionell men det är viktiga att minns. Vi promenerar tills solen kommer upp. Det halv är jätteglada därför att vi är hoppfull. Stafett avsluter circa sju. Vi kungjorde som befordrade mesta pengarna. Folk går hemma och sover! De är trötta!
Under Stafett, vi promenerar och gör andra saker. Vi spelar sporter. Banden kommer och spelar musik. Vi äter mycket mat och dricker mycket kaffe och te. Men, vi sover inte! Det är vanliga kalla därför att Stafett är utifrån. Vi måste springer omkring att vara varm! Det snöde i den forsta år!
Jag startade Stafett i min skola under min forsta år med min kompis. Jag och min kompis, Caitlin, gillar Stafett! Jag startade Stafett därför att min mormor och min kollega hade cancer. Jag tyckt att jag hjälpte inte men jag kunde. Jag kan hjälpa befordrar pengarna för cancer forskning därför att forskning är hur vi ska finna en bot!
På maj tredje, hade Colorado College dess tredje Stafett. Vi befordrade tjugo-nio-tusen dollarna eller circa ett-hundra-sjuttio-fyra-tusen kronor. Jag är stolt som en tupp! I fredags, hade jag min egen Stafett i Sverige. Jag promenerade frän åtta till tjugo eller för tolv timmar. Mina fötter var mycket trötta! Jag tror inte jag kunde promenerade för tolv timmar!
Stafett För Liv är i tjugo länder men inte Sverige. Jag tycker att Sverige behöver Stafett. Det är jatteglada att promenera med kompisar. Också, det är för en bra orsak. Cancer är ett stort problem i USA och här. Stafett För Liv är ett metod att hjälpa.
I was so tired today for no apparent reason! Maybe Relay is finally catching up to me. Haha. All I felt like eating was soup and it was windy out. Bummer. I was feeling pretty sorry myself on the bus home (I cannot believe I took the bus, but my foot hurt like heck and I was totally dragging my body around), which was totally unwarranted...so then I thought of ten reasons why I need to turn my attitude around:
1) I am not in Myanmar.
2) I am not in China either.
3) I have a sweet summer job.
4) The lilacs are almost blooming.
5) I am going to eat soba noodles when I get home.
6) Bridge is back in Evergreen.
7) I saw a cute snail this morning.
8) I am not Hillary Clinton AND she is totally going to lose.
9) My apartment next year is going to be awesome.
10) I downloaded "Livin' on a Prayer" by Bon Jovi today and I will probably have to listen to it on repeat.
PS - Grandma S. wins a million kroner for figuring out the topic of the presentation!
I dag, ska jag prata på Stafett För Liv. Stafett För Liv, eller bara Stafett, är en promenad. Folk promenerar att befordra pengarna. Alla pengarna befordrade far till Amerikan Cancer Förbunden. Pengarna far till cancer forskning och att hjälpa folk med cancer.
Stafett är speciell därför att det är tolv timmar. Folk promenerar under kvällen och de promenerar i team. Teamen har tio till fjorton folk. Folk byter som promenerar. Stafett starter circa nitton. I början, är det en ceremoni med en anförande. Vi erkänner folk som har cancer. Stafett starter. Circa tjugo, har vi en cermoni heter “Luminaria.” Eftersom det är mörka, vi satte eld på stearinljusar i säckar. Säckar har förnamnen av folk som har cancer och förnamnen av folk avled frän cancer. “Luminaria” är mycket emotionell men det är viktiga att minns. Vi promenerar tills solen kommer upp. Det halv är jätteglada därför att vi är hoppfull. Stafett avsluter circa sju. Vi kungjorde som befordrade mesta pengarna. Folk går hemma och sover! De är trötta!
Under Stafett, vi promenerar och gör andra saker. Vi spelar sporter. Banden kommer och spelar musik. Vi äter mycket mat och dricker mycket kaffe och te. Men, vi sover inte! Det är vanliga kalla därför att Stafett är utifrån. Vi måste springer omkring att vara varm! Det snöde i den forsta år!
Jag startade Stafett i min skola under min forsta år med min kompis. Jag och min kompis, Caitlin, gillar Stafett! Jag startade Stafett därför att min mormor och min kollega hade cancer. Jag tyckt att jag hjälpte inte men jag kunde. Jag kan hjälpa befordrar pengarna för cancer forskning därför att forskning är hur vi ska finna en bot!
På maj tredje, hade Colorado College dess tredje Stafett. Vi befordrade tjugo-nio-tusen dollarna eller circa ett-hundra-sjuttio-fyra-tusen kronor. Jag är stolt som en tupp! I fredags, hade jag min egen Stafett i Sverige. Jag promenerade frän åtta till tjugo eller för tolv timmar. Mina fötter var mycket trötta! Jag tror inte jag kunde promenerade för tolv timmar!
Stafett För Liv är i tjugo länder men inte Sverige. Jag tycker att Sverige behöver Stafett. Det är jatteglada att promenera med kompisar. Också, det är för en bra orsak. Cancer är ett stort problem i USA och här. Stafett För Liv är ett metod att hjälpa.
I was so tired today for no apparent reason! Maybe Relay is finally catching up to me. Haha. All I felt like eating was soup and it was windy out. Bummer. I was feeling pretty sorry myself on the bus home (I cannot believe I took the bus, but my foot hurt like heck and I was totally dragging my body around), which was totally unwarranted...so then I thought of ten reasons why I need to turn my attitude around:
1) I am not in Myanmar.
2) I am not in China either.
3) I have a sweet summer job.
4) The lilacs are almost blooming.
5) I am going to eat soba noodles when I get home.
6) Bridge is back in Evergreen.
7) I saw a cute snail this morning.
8) I am not Hillary Clinton AND she is totally going to lose.
9) My apartment next year is going to be awesome.
10) I downloaded "Livin' on a Prayer" by Bon Jovi today and I will probably have to listen to it on repeat.
PS - Grandma S. wins a million kroner for figuring out the topic of the presentation!
No comments:
Post a Comment